det där med skottlossningen fick mig att tänka på mina hoods. det är konstigt att inse att jag blivit så blasé. att möta 5-10 prostituerade på vägen till affären eller be de som injicerar vid entrén till tvätteriet snällt flytta sig lite eller stå bredvid någon på apoteket som hämtar 3 flaskor metadon är inget konstigt. när jag precis flyttat hit var jag helt oerfaren att möta människor som lever att mycket hårdare och svårare liv varje dag och fick konstant ont i hjärtat. nu får jag inte lika ont i hjärtat längre men blir ändå illa tills mods och framförallt när jag inser att jag inte bryr mig lika mycket längre. är stark anhängare till att narkomanerna ska få ett fixerum, det är det minsta kommunen kan göra.
fick jag en liten påminnelse om situationen i hoodsen när jag läste lokaltidningen, v-bro bladet, nyligen. snubben som är ordförande i min gårdsförening, även han som brukar glida runt i balla 90-tal solbrillor på gården och spika upp lappar om cykelrensing eller annat fräckt, var med i en artikel om att kommunen borde vara bättre på att snygga till vår gata. problemet för mycket ogräs och kanyler. undra hur många lokaltidningar som har artiklar om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar