fast såret börjar läka

penicillin måste var nåt av de äckligaste som skapats. såhär 20 min efter jag svalt kapseln så känner jag fortfarande den kräkframkallande smaken i svalget. får såna väldigt ohärliga minnesbilder av smaken, eller snarare avsmaken, som sitter ihop med mina stora penicillinintag som öronbarn. hade jämt öroninflammation och fick flytande pencillin som jag alltid kräkte av. en av de minnesbilderna är när kaskadkräker gröna ärtor över diskbänken. inte mitt bästa minne.

osympatisk - vuxenordens härskare

seriöst diplomaterna är en sån jävla märklig serie. vill verkligen ud framstå på det sättet? allt från den härliga baywatch/topgun-vinjetten till den idiot förklarande speakern till den högst osympatiskte lirar-diplomaten. i mina ögon är han allt som jag inte vill ska representera mitt land, nu är det ju visserligen inte "mitt" land längre eftersom jag är i exil men ändå. han påminner om en gammal klasskompis som var sådär självgod, töntig och märkligt gubbig redan i tonåren. och hans sätt att prata och agera under avsnittet med libanon är förvånande och obehagligt eftersom han liksom inte riktigt verkar ta det på allvar. sen kan de ju naturligtvis ha klippt ihop det för att få honom framstå mer puckad men jag håller fast vid att han är riktigt osympatisk.

spegel spegel

min spegel i köket (eller på toaletten fast utan toalett men med handfat, ja där jag borstar tänder och tvättar fejjan och så, därav spegeln) måste stå grymt fördelaktigt till och ha den rätta mes/mjukbelysningen för när jag speglar mig i den är jag alltid så jävla snygg! inte så konstigt liksom om kollegorna tyckt att jag förgyllt deras dag. remember *fab*

men vem tog dem dårå?

så äntligen sådär 8 månader efter brottet på midsommar är misstankarna släppta mot jaaaoooogooo. lång historia kort - han sa att han inte sett mina glasögon. haha! kändes skönt att kunna avskriva honom från min lista över misstänkta.

the avsmak

efter mina söndagar med lägenhetsvisningar kan jag konstatera att mäklare är de jag sist skulle reproducera mig med. okej undantaget kriminella och andra högst tveksamma människotyper i generaliseringens underbara värld så sammanfattar nog mäklare allt jag tycker är osympatiskt eller snarare jag äcklas av dem och kan knappt prata med dem. alla typer av försäljare är jag visserligen avigt inställd till, de ger mig krypningar men mäklare är de som ligger högst på listan. jag menar skulle man någonsin ta en komplimang eller nåt likande på allvar?!?! asså fy fan, jag får rysningar bara att tänka på tonfallet, den falska glättigheten och klyschorna som kommer ur dem. uärk! både pappa och jag har skrattat gott åt våra icke-favoritet och vi skojat om hur förvånad pappa skulle bli om jag kom hem med fastighetsmäklaren patrik som lite käckt tar pappa i handen med tvåhandsfattning och börjar berömma ljusinsläppet, man bah *kräk i munnen*. dessutom blir jag lite provocerad av hela grejen med knacka_i_väggarna__på_visning att jag får tourettes och vill göra nåt crazy. ofta lyckas jag förtränga rycket men när mäklarna drar sina påhittade säljargument kan jag inte vara vara tyst (ovanligt liksom att jag inte kan vara tyst, haha). så när mäklartjejen sist drog en lång dänga om att lägenheten inte alls skulle stambytas nästa år och att det förmodligen skulle skjutas upp - ja det skulle kanske tom skjutas upp i sju år eftersom "stammarna faktiskt inte läckte". då sa jag till henne: "alltså bara för att det inte läcker bajs i taket så kan det nog vara en idé att renovera dem!". hon bah *snopen*

halv fyra i korridoren

kollega: "fan vad långa ben du har alltså!"
jag: "jo. så är det."
kollega: "inte så konstigt att du ramlar kanske?"
jag: "ehhh... nej?"

i confess

jag erkänner att jag är beroende - av sjalar. har väl köpt tre den senaste veckan och till våren skulle jag lätt kunna lägga 3000 spänn på halstyg. kan_liksom_inte_låta_bli. men börjar väl inse att de förökar sig lite väl snabbt. men bra på många sätt: hålla halsen (!) varm, piffa till svart/grå jobbkläder men mest dölja pattzen. har definitivt tröttnat på när folk (män!!) glömmer höja blicken när de pratar med en. tyckte typ det var fräckt att exponera brösten när jag var runt 20 nu känns det bara *gäsp*. hellre kort kjol. annars är det skor som jag åtrår - stövlar just nu. köper dock inte så mycket, tur är väl det så som jag ramlar runt. eller snarare lite därför jag inte köper, har haft mycket ont i knät och då känns skor med klack lite meningslöst, typ som skidor utan snö.

fest

massa gult geggigt var i såret. typ bakteriefest *nom nom nom*

en gång till

inte nog med att jag fick kämpa mig fram på cykeln i värsta snövädret på väg till middag. två tredjedels väg så är det avspärrat. skottlossning - igen. femte eller sjätte gången denna veckan. det är riktigt skrämmande. speciellt när det verkligen händer i närheten. skotten vid mig var obehagliga mrn var en del i bandekonflikten (om nu det är en tröst). idag, precis där jag alltid cyklar, var det en drive by eller biljaktsgrej. tack och lov att jag slumrade på soffan och var lite sen. jag hade fan skitit på mig om jag kommit i korsningen precis vid skottlossningen. helt plötsligt känns malme litet och tryggt.

oooh nooo!!!!

göttig lördagsmorgon. slöläste svensk slasktidning. hajjade till på ett namn som lät bekant. i kombinationen med den suddiga bilden höll jag på att sätta chokladmjölken i vrångstrupen. jag har bytt saliv med människan!!! not my proudest moment om man säger så. fy fan! vilka flashbacks jag får nu, oj oj oj. dessutom hörde männskan av sig vid upprepade tillfällen och fattade inte liksom. själv var jag i förnekelse över hela grejen. ännu ett klassiskt exempel på när jag har varit mitt allra extremkaxigaste, skitdryga jag och dom vill ändå ha mer! herreminge asså. klyschigt men sant, ju mer ointresserad och nonchig, desto mer loving. nåväl om inte annat så retade salivutbytet iaf mitt mongo till ex, alltid nåt.

meddelande till berörda

asså, alla eventuella festligheter med tokfesteri är tyvärr inställa. har idag fått påbörjat penicillinkur eftersom såret på knäet har blivit inflammerat. kul. verkligen kul. förutom att jag skrapade upp min nya stövlar (acnes kvalité suger förresten) så har den här vurpan kostat mig typ 600 spänn i allehanda sjukvårdsmaterial, medicin och taxiresor. välkommen till min värld! *nöjd* *not*

på jobbet är jag ganska ensam om att:

• svära på skånska
• vissla och sjunga i korridorerna
• hälsa glatt på kollegorna
• överlag - vara glad
  

så jävla gött! man bah *unique*

väger upp

på tåget hem så påminde/väckte jag en helt utslagen snubbe att den var hans station. när biljettkontrollanterna (fan nästan varje dag som pågatågen fast det funkar ju, inte så många som får böter längre, snabbt jobbat kbh!) fick liv i honom visade det sig att han varit ute på ändhållplatsen och vänt. så när han somnade om hade jag liksom inte hjärta att låta honom åka förbi en gång till. dagen goda gärning. är jag kvitt nu då?

förlåt mig gud för jag har syndat

idag åt jag en skiva pepparsalami. kunde inte låta bli. sorry about that.

den som söker han finner

hittade precis mitt svarta nagellack som jag varit av med sedan i höstas. det stod tydligen i kylskåpet med de andra nagellacken.

oh my gaad!

shit asså. "jag tyckte det skulle vara fint med ett barn" jo, det är det nog många som tycker men de skaffar väl inte barn för det. och att föräldrarna inte tog tag i det lite mer och typ tycker det är bra att han är och hälsar på sin unge för att han kunde ju spelat tv-spel istället. jag blir fan mörkrädd! men å andra sidan tappade jag hoppet om britterna när jag såg nåt program (jamie oliver kanske?) när tonårsmammor gav bebisarna coca cola i nappflaskorna. sen vet jag inte vad som är värst: att pappan ser ut som en femåring eller att mamman ser ut att vara mamma till båda ungen och pappan.

sorgen

nu blev det lite mycket. men det är några dagar om året när jag blir så jävla blödig och saknar och saknar att jag tillslut blir helt tokig. de dagarna är: hennes dödsdag, hennes födelsedag, julafton, min födelsedag och idag då. det är då längtan och saknaden driver fram allt som jag i vanliga fall kan lägga på en fin plats i hjärtat och mest skydda och ta hand om. till vardags förföljer min sorg och saknad mig mest i drömmarna, mitt drömliv är ett helt kapitel för sig själv. och även om jag just nu känner mig helt hopplöst ledsen och förlorad i världen så finns det inte så mycket mer än att försöka lyfta upp sig själv, på med en kjol och lite läppstift för att sen möta vintersolen. hur mycket jag än vill hålla henne i handen, pussa på de mjuka kinderna, hjälpa henne med korsordet och säga hur mycket jag älskar henne så måste jag ta mig samman, sluta gråta och gå ut. hon är där hon är och jag vill ju faktiskt inte följa efter.

dagen d

jag bryr mig väldigt lite om dagens dag. lika lite som jag brydde mig om gårdagens tänkbara olycka så ångestar jag lika lite över dagen krystade kärleksförklaringar. det enda som gör ont är tanken på att om mamma fortfarande levt så hade hon skickat ett kort med hälsningen: "jag älskar dig". men jag vet att hon skickar en hälsning från sin plats där hon tänker på mig och jag hälsar tillbaka:
"jag älskar dig med min fina mamma. och jag saknar dig så himla mycket."

vad jag inte skulle gjort för att få krama och prata med henne en gång till..

fan fan fan!

har varit sur hela kvällen. först riktigt besviken och ledsen sen förbannad nu mest uppgiven. asså egentligen har det inte hänt nåt allvarligt men lägenheten som jag kärat ner mig i är såld. fatta. SÅLD! så jävla trist. okej, okej, jag fattar att det är svårt med budgivningar å skit när budet trissas upp. men i detta fallet, come an! 15 tussar över utropspris, det är ju för fan ingenting. värsta var att jag hade en känsla att denna kunde bli min och att det nog inte var en omöjlighet, att den inte skulle gå upp så mycket i pris. bokat visning på söndag med pappa. men nej så blir säljaren helt stirrig och säljer på första budet. amen allstå. ja vad fan det är ett fritt land och pengar är inte allt, yada-yada-yada... men tid kan det vara värt. blev så snopen och sur när mäklaren ringde att jag bad honom hälsa att jag hade gett mer_mycket_mer.

jo, det kostar att ligga på topp

asså, jag har min vana lyckats skada mig, igen. i lördagsnatt kläckte jag den fantastiska idéen att gå ut vid halv tre. lyckades på några få timmar inmundiga en del i baren. snöslask i kombo med hala skor resulterade att jag låg som en sköldpadda på rygg. gick längs husväggarna hem med ett stort jack i knäet. ganska mycket blod senare la min fina medicinstuderade om såret. sen haltade jag på lägenhetsvisningar hela söndagen. kul. men ingen som känner mig är förvånad. ännu en skada att lägga på listan över onödiga incidenter. den innehåller bland annat: jack i hakan x2, spräckt läpp(mycket blod!), uttänjd menisk, två brutna tår (olika tillfällen), två halvt utslagna framtänder (olika tillfällen), smäll på knä som nu är artrit, brutet nyckelben, stuckad fot, liten hjärnskakning efter att ha kört in i sargen på skridskor(med huvet före!), spricka i revben efter att ha krockat med en byrå och diverse brännsår efter ugnar, kaminer och strykjärn, bla ett på magen då jag strök en skjorta. som sagt inget konstigt att halta på ett ben för att knät blöder, nej nej.

på pluslistan

vid eventuell flytt till svenska sidan så kan jag ju äntligen få uppta ett av mina favoritintressen; sopsortering. det kan nog visserligen mest liknas vid besatthet enligt mina gamla roomies.

till mlt: orkar inte skriva sms

håller med om att jag od:at på diverse inte så bra modebloggar. men va fan! tid kan fördrivas på olika sätt, pallar inte se hur många seriösa dokumentärer och panschisprogram som helst från svt. angående den något krystade konversationen om vanligt förekommande fenomen tex vitaminvatten.

alltid härligt när fördomarna besannas.

miss photogenic

asså, kollat igenom år 2008 i bilder. utav detta har jag dragit några små slutsatser:

1. schizofreni i frisyrer - OMG is that's me!?!?!! herregud, säkert 10 olika färger och ett antal klippningar
2. för att dra en klyscha: mörkt hår - mystisk, blont hår - inte så mystisk
3. boka färgningstid ASAP!!! mörkt, gärna kall brun färg
4. lita inte på folk som säger: "nej, du är inte alls tjock". fy fan vad jag är svullen på hälften av korten, speciellt sommarbilder, vilket är då strumpbyxorna ej håller in. faen!
5. åk ej på sommarsemester med anorektisk kusin, som dessutom blir brun. etiketten vit deg helt korrekt.
6. sträck på ryggen. dålig hållning + e-kupa = mycket massa framtill
7. att skratta med tungan mellan tänderna - inte hett men möjligtvis gulligt
8. kanske fundera lite på att "röra på kroppen"
9. felet ligger kan annars ligga i kameran. köp ny vettja! det hjälper säkert.
10. jag är underbar och helt fantastisk *seriös*

OBS!! om någon av mina vänner läser detta. om ni vet att ni har en bra bild på mig, kan ni inte skicka den då? jag har ju en tendens att larva mig på bild med tveksamt resultat. puss!

lägenhetsspaning över telefon

hon: "åh, men kolla denna anna!!!"
jag: "nja, eh, jag gillar inte riktigt köket..."
hon: "varför då? det är ju skitfint!"
jag: "asså, det är för fint."
hon: ????
jag: "ska jag stå där i det flådiga köket och bah *hälla upp cornflakes*?"
hon: "ja?"
jag: "nej, fy fan, avtorkningsbara ytor känns inte rätt"
hon: "okej då, men den här då?"
jag: "mmm, den har ju valv.."
hon: "vaddådå?"
jag: "valv asså, nej. hatar valv" *drar gränsen*
hon: "okej okej, denna då, billig ju. bra läge!"
jag: "ah, men kolla toan, värsta handikappaccess. vad ska jag med all den platsen? jag är ju för fan van vid att duscha i sovrummet och backa in på dass!"
hon: "bra poäng, tapeten var ändå ful"
jag: "precis"
hon: "men denna då? kolla köket är helt perfekt!"
jag: "nja alltså, precis, det är liksom FÖR perfekt"
hon: "mäh, vad vill du ha en helt skabbig eller?"
jag: "ja? kanske.."
hon: "asså, vi har nog inte samma smak direkt"
jag: "ja det har du nog rätt i."

jo alltså...

... till malme

lilla kulan - hur mår du?

hemma efter nio och då blev det falafal, från farbrorn jag hickade för i fredags, som kom ihåg att jag ville ha röd sås! samtidigt som jag mumsade pruttade jag loss överflödig gas från dagen. magen är som en kula när jag går från jobb. alltså seriöst, trodde jag att jag skulle bajsa på mig av fistrycket på tåget hem.

på tåget ja, en sån riktig dansk mand åkte med sin cykel. han påminde om tomtefar, stor och rund med massa skägg. fast bara det att i cykelkorgen bakpå hade han en öppnad guldöl som han lite lättsamt drog fram medan han åkte tåg. *livsnjutare*

en ny bar har öppnat vid mig, sånt gör ju att jag bara *vill inte flytta*. sen ser jag gatflickorna som kurar under paraplyer, trist jobb att ha i spöregn, och bah *saknar trygga sverige*. modeveckan ju, märker inte det nåt. i höstas däremot så hade typ selected show room i samma lokal som baren öppnat i, liksom seleceted, danmarks bästa, wow! helt *shoppingsugen* *not*. idag hade jag, för att matcha mina kollegor eftersom fleece är mer regel än undantag, nåt så fancy och motsägelse som figursydd klänning i gråmelerat mjukistyg fast lite styvare. strävade efter *husvagn deluxe*

när du har bestämt dig

alltså, de senaste dagarna har jag tänkt, förutom att vara sjuk och sova extremt mycket, så nu har jag bestämt mig. jag flyttar.