the avsmak

efter mina söndagar med lägenhetsvisningar kan jag konstatera att mäklare är de jag sist skulle reproducera mig med. okej undantaget kriminella och andra högst tveksamma människotyper i generaliseringens underbara värld så sammanfattar nog mäklare allt jag tycker är osympatiskt eller snarare jag äcklas av dem och kan knappt prata med dem. alla typer av försäljare är jag visserligen avigt inställd till, de ger mig krypningar men mäklare är de som ligger högst på listan. jag menar skulle man någonsin ta en komplimang eller nåt likande på allvar?!?! asså fy fan, jag får rysningar bara att tänka på tonfallet, den falska glättigheten och klyschorna som kommer ur dem. uärk! både pappa och jag har skrattat gott åt våra icke-favoritet och vi skojat om hur förvånad pappa skulle bli om jag kom hem med fastighetsmäklaren patrik som lite käckt tar pappa i handen med tvåhandsfattning och börjar berömma ljusinsläppet, man bah *kräk i munnen*. dessutom blir jag lite provocerad av hela grejen med knacka_i_väggarna__på_visning att jag får tourettes och vill göra nåt crazy. ofta lyckas jag förtränga rycket men när mäklarna drar sina påhittade säljargument kan jag inte vara vara tyst (ovanligt liksom att jag inte kan vara tyst, haha). så när mäklartjejen sist drog en lång dänga om att lägenheten inte alls skulle stambytas nästa år och att det förmodligen skulle skjutas upp - ja det skulle kanske tom skjutas upp i sju år eftersom "stammarna faktiskt inte läckte". då sa jag till henne: "alltså bara för att det inte läcker bajs i taket så kan det nog vara en idé att renovera dem!". hon bah *snopen*