jag bryr mig väldigt lite om dagens dag. lika lite som jag brydde mig om gårdagens tänkbara olycka så ångestar jag lika lite över dagen krystade kärleksförklaringar. det enda som gör ont är tanken på att om mamma fortfarande levt så hade hon skickat ett kort med hälsningen: "jag älskar dig". men jag vet att hon skickar en hälsning från sin plats där hon tänker på mig och jag hälsar tillbaka:
"jag älskar dig med min fina mamma. och jag saknar dig så himla mycket."
vad jag inte skulle gjort för att få krama och prata med henne en gång till..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar