2008

snart till ändå och vad kan jag säga. börjat jobba, varit på kurs, ringt booty calls på hotell, bytt land, bor i min drömstad (big apple undantaget men det kanske kommer det med) och i den mysigaste lilla lyan jag kunnat tänka mig, träffat massa roligt folk, haft 6 hårfärger och druckit sprit som om det inte fanns någon morgondag. ett ganska bra år i min bok. känns verkligen som om allt börjar vända. 2009 fortsätter förmodligen i samma anda. nytt bätte jobb, mer pengar att röra mig med, tusen möjligheter och en hel månads betald semester.

gott nytt år! så ses vi under nästa!

håret ja

jo, det har gått ganska bra. vet inte om nån läste bloggen men det var idel goda ord. tom med min faster, som jag fasat mest för, tyckte det var snyggt. men så har hon också sett hårkatastroferna avlösa varandra under hösten. bästa komplimangen fick jag dock från pappas kvinnas mamma som tyckte att jag hade ett sånt uttrycksfullt ansikte och härlig personlighet att jag platsade i vouge. vouge!!! come an, lite att överdriva tyckte jag, men sen fick jag reda på att hon varit modell som ung kanske hon inte var helt ute och cyklade. haha! själv är bäste dräng! min farmor tyckte att jag skulle ta det lugnt med blekningen så att inte håret trillade av. men hennes ord struntar jag i, hon minns ju knappt vem jag är. idag kommer jag såklart vara fantastisk och fabulous. har jag precis stödätit två vörtmackor och ska gå och sätta på ansiktet. tjipp!

har inte bara sovit och ätit

har gjort lite annat också under ledigheten. närmare bestämt:
- köpt 15 par trosor på ica maxi. allt för att slippa gå till mynttvätteriet *tanttrosor 4-ever*
- beställt nya glasögon. bestämde mig på 15 min. hoppas de ser ut som jag minns dem. fick dessutom dubbel rabatt!!! thank you, kassafelslagningsguden!
- vikt origami *terapi*
- minimerat lådantalet i pappas garage med en stor och en liten låda *nöjd*
- gått strandpromenader *hög på havsluft*
- kollat massor på tv. kommisarie lewis, yay!

back in business

sådär ja, nu har jag firat jul och allt vad det innebär. hållit mig borta från dator, internet och bloggar. lite jäkt innan julafton men världensnabbastejulklappsinhandlingnågonsin, tror det var över på en timme. förutom att ta hand om extremdementa farmor de senaste dagarna har jag mest slöat. verklig balsam för själen (åh, vilket u_bara_clara uttryck!). nä, men skämt åsido, jag behövde bara få göra allt i min takt och inte oroa mig för nåt. nu i efterhand kan jag känna att hösten varit stressig, ensam och lite underlig i en härlig kombination. känns bra att vara tillbaka i mina kvarter. glädjeflickor på gatorna och fyllon som skriker, då känner jag mig hemma. varje gång jag åker tillbaka över bron och skymtar staden blir jag lugn och upprymd på samma gång. det bästa idag var att jag fick skjuts hem, farmor skulle ändå köras hem till sin lilla håla och omvägen inom v-bro är marginell. då kunde jag lasta bilen full. så nu har jag frysen, kylen och hyllorna smockfulla med mat så jag tror jag skulle överleva en vargavinter. hittade dessutom mina yllesockar, tjocka strumpbyxor och vintertröjor i en låda i garaget, så nu hoppas jag på minusgrader även i byen. imorgon blir det livat nyårsfirande med svenskkolonin. eftersom mitt nya jobb inte orkade ta hand om mig den 2:e utan bjöd mig på semester har jag dessutom 5 dagar till att slappa på.

jag hatar att packa!!!! *panikångest light*

chockrosa läppstift hjälpte

nu blev det lite bättre. nu ser jag mer ut som en 80-talstjej som droppat håret i klorin. om jag typ lever med smink dygnet runt så kommer jag att klara det, mycket tryggt. packningsdags nu och sen bär det hem till la suede.

rapport från helvetet

alltså, jag finner knappt ord. jag är långt ifrån konservativ med mitt hår. har haft färger, slingor och frisyrer genom åren. ofta tycker jag det är roligt med förändring........ tills nu. jag ser ut som fan!!!!!1111ett. som en satans tant har jag blivit klippt. okej, håret var riktigt, riktigt slitet och behövdes kapas men inte på detta vulgära viset. jag kände på mig att jag inte kunde lite på den tjocka, fula bögen till frisör. håret är kort, alldeles för kort. men det värsta är egentligen inte längden utan att det är en icke-frisyr. önskar av hela mitt hjärta att det typ var agyness deyn-snyggt men det är det inte. jag vet att hår växer ut och så men det är en klen tröst. dessutom försökte jag avhjälpa fulheten genom att bleka utväxten, så nu har jag gul-orange hårbotten och vit-lila längder. jag gick bananas med silversschampot för att motverka gulheten och det hjälpte lite. just nu är jag mycket glad för att jag köpte en flaska med 500 ml silverschampo. det är värsta är att jag ska hem till familjen och kommer att träffa släkten. jag fasar redan nu för alla "oj då" och bekymrade blickar. de enda tillåtna kommentarerna är som jag fastställt: "fan vad ballt!" "shit, coolt" "åh, vad du är häftig anna." "jag skulle också våga var så modig som du!". hör ni det??? detta är det enda som kommer att tolereras. nu ska jag gå och sminka mig med ett halvt ton smink så blir nog allt bättre.

oj!

valutakursen alltså. 0.68 för danska till svenska. för en dansk tusing får jag nästan en och en halv svensk. det är ju nu jag borde bo på den svenska sidan. jag tror jag nöjer mig med att växla lite cash och köpa julklappar på den andra sidan.

plötsligt händer det

ska bli skönt att bjucka på en kakbit, tacka för mig och lämna in nycklarna idag. efter jul väntar nya utmaningar som förhoppningsvis utvecklar mig yrkesmässigt plus (!!) att jag får nya kollegor. helt enkelt en win-win situation.

verkligheten

sista dagen imorgon på jobb alltså. ska bli så skönt! den senaste veckorna har varit plågsamma. en kombination av väldigt outvecklande och enformiga arbetsuppgifter tillsammans med dålig stämning har gjort det jobbigt att gå dit överhuvudtaget. igår fick jag dessutom bekräftat det jag misstänkt sen i somras, att min ena kollega är gravt alkoholiserad. det värsta med just det, förutom att personen givetvis inte mår och har mått speciellt bra, är att jag verkar vara den ena som märkt någonting. så skrämmande! alla verkar ha blundat och låtsas som ingenting. jag såg alla tecken och försökte ta upp ämnet redan i juni/juli utan någon respons från mina kollegor. usch, det är bara för sorgligt.

bomb?!

cyklar hem i godan ro med julklappet från jobbet, en sån dära korg med vin och skit med cellofan runt, i cykelkorgen när det står två polismotorcyklar mitt i vägen. i mitt lilla naiva sinne trodde jag att det var en lyktkontroll. ja bara: "gött, jag har ljusen på". nej, nej, bomblarm! hela enghave plads är avspärrad. lite obehagligt samtidigt som jag blir sjukt nyfiken. återkommer.

update: faran över. det var ingen bomb, den där metallenheten med sladdar stickandes ut som car placerad 15 m från vega. jag kan andas ut. eller snarare hade väl hoppas på en mindre explosion eller nåt så att jag kunde skylla på traumatisk upplevelse och slippa jobba imorrn. alternativt bomben var så stark att den slog ut hela kvartet inklusive mitt kontor. jaja, bara en dag kvar nu.

update 2: militärens bombrobot heter rullemarie. danskarna är allt bra lustiga.

yeeeeeeeeeeezzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!!!!!!!

jag är inte arbetslös efter jul!!!! så jävla nice.

paketinslagning

årets första klappar är inhandlade. dock inte seriösa sådana utan lite billigt skit jag hittade på netto som jag ska ge bort på julfesten imorgon. *försöker få in julkänslan* den ena klappen blev jag ganska nöjd med. ett litet kit med "köksredskap" bestående av 6 påläggsgafflar, 3 smörknivar och 2 korthållare (såna med clips som står upp) alla med en mycket ful beige keramikängel på. gud vad den personen som får det kitet kommer att bli glad! *julmys åt alla*. har inte riktigt bestämt om jag ska köra snygg/sexig eller sexig/slampig som festoutfit. får helt enkelt ta det som känns mest rätt i morgonbitti. jag litar blint på att mitt morgontrötta och vresiga sinne kommer att dra den korrekta slutsatsen. nu ska klapparna slås in med det enda julpappret affären hade att uppbringa (nalle puh). och sen måla naglarna juligt röda. *pepp*

post-skalv

besvikelsen efter jordbävningen har lagt sig lite. minns nu att jag vaknade till av något ljud men trodde bara det var grannen som gick med klackskor eller att sopgubbarna drog soptunnorna över gården (vilket händer 2-3 ggr i veckan). pappa hade varit orolig för att ett vattenrör skulle springa läck. inget hände dock. däremot retar det mig till vansinne att sos alarms växel i skåne blev helt nerringd av massa idioter som undrade vad det var som hände, typ. kan folk inte tänka längre att det i sådana situationer kunde vara bra att hålla linjen öppen för de som kanske kommit till skada?!? sånt kan nästan få mig att skriva insändare! *moralpolis* *kvinna i sina bästa år som fått nog*

kan inte låta bli

jag har ju börjat käka medicin för min mage och mina leder. det ena hänger ihop med det andra. utan att vara alltför detaljrik så innefattade mitt liv förut, pre-med, många hastiga besök till toaletter. jippi the meds are working! nu är det helt plötsligt tvärtom. eller nu är det mer som små kulor som hittas i fårhagar *plopp plopp*

ska man sno är det lika bra att sno rejält

vet inte om det pratas mycket på den svenska sidan om storsvindlaren stein bagger. det är värsta random svensk taffligt skriven krimi. företaget fantastiskt framgångsrik, koras till mest expansiva, stein lämnar frugan i dubban och försvinner spårlöst. historien rullar fram om svindel i miljardklassen. helt sjuuukt. han visar sig ha en ha-snubbe till livvakt. hemligt kontor. bakgrunden som tyngdlyftare och anabola-dealer lyfts fram i ljuset. sen en dag anmäler han sig till polisen i la, i ett av de sjabbigaste kvarteren. påstår att han blivit hotad och utpressad. vågar inte ringa frugan, frugan är sur. styrelseordförande hävdar sig oskyldig, men det visar sig att han fifflat med skatt och skalbolag förut. den lille mannen landade på dansk mark i morse. det var ju givetvis en reporter på planet från usa som tog en suddig mobilbild. jag väntar på nästa uppdatering. varje dag har liksom något nytt hänt och jag kastar mig girigt över varje ny artikel som en sockerstinn unge kastar sig över sin chokladjulkalender.

jordbävning!!??!!!

det har varit jordbävning i skåne/själland. OMG! inte för att jag har en dödslängtan men fy fan vad coolt!!! södra skandinavien ligger ju på en urbergsskjöld med låg seismografisk aktivitet. detta var kanske chansen och så har jag bara sovit igenom det. damn! jag minns att vi skrattade hjärtligt åt min geologiprofessor som alltid missade skalven på island för att han sov för djupt. jag känner mig verkligen snuvad. som den femåring jag är ringde pappa och väckte mig och berättade nyheten. jaja, jag håller tummarna för en litet efterskalv runt 4 richterskalan. *sicko*

you win some, you loose some

jag har av någon outgrundlig anledning tappat lite i vikt. eller jag har väl inte ätit mig hur huset helt enkelt. för rört på mig har jag verkligen inte gjort, eller jo räknas den där pilatesen jag gjorde för fyra veckor sen på golvet vid datorn??? vet jag inte om det har att göra med min nya medicin heller. eller om det har att göra med att jag spydde x antal gånger igår, men det pratar vi inte om. saken är den att jag blivit av med lite mage. men jag måste säga att jag saknar den litegrann. det var så gött när jag satt ner med en kula som pattarna liksom kunde vila på. då behöver jag inte sträcka på ryggen liksom utan jag kan börja mig över magen och stötta på den. nu känns det lite tomt och pattarna hänger mer över magen helt supportless. alltid är något som är fel.

livet i en glasburk. runt, runt, bara samma sak

har jobbat häcken av mig de senaste veckorna. känns som att jag går runt i en bubbla. förutom lite helgeskapader är det enda jag ser: sängen, vägen genom kvarteren till jobb, skrivbordet, soffan och dataskärmar, mina två på jobb och den där hemma. jag ska lyckas med konststycket att jobba in 30 timmar så att jag kan vara ledig över jul. eftersom jag ska sluta på jobbet känns det märkligt att sitta och krama livet ur sig själv för att kunna vara ledig. men jag tycker mig inte ha råd att vara ledig utan betalning om jag ska vara arbetslös efter jul. nu har jag bara 7.5 timme kvar att jobba extra (!!!!! bara...). så strax ska jag sätta mig och sammanställa det roligaste projektet (NOT!!!!!) som de satt mig på på lång tid. nämligen resultatet av 382 telefonsamtal. (ja, jag har ringt 382 samtal. och nej jag jobbar inte med telemarketing, de kallar det kvalitetskontroll. my ass!)

måndag efter kvällsmat

pistagenötter: kan_inte_sluta_äta

minigran till salu

lucia idag alltså, det har jag missat lite. ha den äran lucia, eller nåt. fast julgransförsäljningen har börjat nu i mina kvarter. det måste vara världens minsta granar de erbjuder. mycket anpassat till trånga lägenheter. bara idag har jag sett 4 christianiacyklar transporterandes julgran. very urbanchic. shit vad jag gillar min statsdel! allt folket och alla butiker som poff ligger runt hörnan. nackdelen är bara att jag ibland känner mig skittråkig när jag inte pallar piffa mig bara för att gå gatan rakt fram. alla är så jävla balla och alternativa. *sveper in mig i bordsduken*

*gäsp*

igår la jag mig i sängen strax efter elva. elva!?!?! helt sjukt tidigt. och en fredag! släckte lampan halv tolv! halv tolv och somnade! dessutom sov jag riktigt gott, vilket definitivt hör till ovanligheterna. minns dessutom bara en dröm. att jag hade sex med killen från norgekontoret som hade en liten, liten pille! haha! nu sitter jag på pallen i köket, äter storfrukost och lyssnar på, enligt mig, världens bästa lördagsprogram mads og monopolet på drp3. sen går jag nog till jobbet. alla timmar behövs till julledigheten.

ibland förvånar jag till och med mig själv

kryss i taket. idag var jag på tvätteriet lite efter sju. på morgonen! helt otroligt att morgontrötta jag lyckades med ett sånt projekt. igår kväll väckte jag minnen till liv hos min käre far från hans ungdom då han gick till vaskeri i sin lilla danska stad. så han var tvungen att ringa och kolla läget. tvyärr var det inte så spännande, bara jag ensam i en förstelnad, julpyntad sjuttiotalsvärld. nu ska jag tapetsera lägenheten med tvätt innan jag cyklar till jobb.

kallt att stå ute hela dagarna nu. de har ju inte direkt kläder efter väder...

när jag gick för att växla mynt till tvätten så stannade en bil precis framför mig för att plocka upp en glädjeflicka. det är lika obehagligt när jag ser det sådär live. annars så har jag börjat vänja mig vid att se flickorna och deras fantastiska åttiotalsstövlar i tid och otid. har lärt mig att de afrikanska tjejerna har sitt område bort mot stationen, de "sydeuropeiska" utanför mig och så tjejerna från baltikum vid kødbyen. men varje gång de blir upplockade och man råkar höra fragment av prisdiskussionen får jag extrema obehagskänslor. positiv syn: bilen stannade i alla fall inte för mig. alltid nåt.

tidig mornar och jag är ingen bra kombination

hann inte tvätta idag. sista maskinen skulle påbörjas innan halv åtta. det hann ju givetvis inte jag. därför tänkte jag plåga mig själv lite och gå dit imorgon bitti. positiv syn: det är ju mycket bättre att tvätta med grus i ögonen än att sitta på tvätteriet fredagkväll. dessutom hinner det torka innan lördag. spritdrickande i rum med fuktiga kläder = inte så party direkt.

glaset är halvfullt

look on the bright side of life *vissel vissel*. det är mitt motto för dagen eftersom det inte är så mycket som verkar gå min väg. företaget har inte hört av sig än. positiv syn: inget svar är i alla fall inte ett nej. alltid nåt.

kanske dags att radera det numret innan jag slinter på fyllan

halv fyra i lördagsnatt när jag låg tryggt nerbäddad på en madrass från jysk hos mina vänner på den svenska sidan sundet får jag sms. jag var helt övertygad om att den var någon från nationsfesten som jag bojkottade som typ "vi saknar dig anna!!". men nej, nej, det är islänningen!! han undrar om jag är i byen. blev fan nästan lite ledsen för killens skull. det finns ju några alternativ på vad som skulle kunna ha hänt. 1. han fattade inte piken sist när jag sa "nej, söndag går inte. och det är nog en dålig idé överlag." 2. han är extremt fyllekåt (okej, been there done that) 3. han är hopplöst förälskad i mig för att jag är helt fantastisk. min personliga favorit är ju nr. 3, fast utan allt det creepy att någon sitter på sin kammare och tänder ett ljus vid sitt anna-altare och hoppas på att vi får barn med rosiga kinder och lusekoftor. nu när jag tänker efter så misstänker jag ju honom för att ha stalkat utanför min port en lördagnatt! fy fan! han har ju definitivt altarpotential. tar nog tillbaka det där med nr. 3. jag tar hellre nr. 2! men nej, det blir inte några mer fylleligg med honom. detta är anledningen till att jag dragit ner på mitt casualsex, för att folk (läs: islänningar) inte fattar att det bara är det. plus att jag tycker att det är ganska meningslöst. det tappade lite charmen efter mamma gick bort och blev mest obehagligt. men det är en annan historia. nu kan jag ju bara hoppas på att han inte står ute på gatan om kvällarna och kollar på vad jag gör i lägenheten. en stor nackdel med första våningen, sjuk insyn! förhoppningsvis fattar han piken denna gången eftersom jag sket i att svara på messet.

gammal? jag?

plattfot, nageltrång, hemorojd och giktmedicin. sa jag att jag fyller 28 nästa gång. 28, inte 68!

men ååhh, nu vill jag ju veta!

surfar in på fejjan. ser att jag har nya meddelande i inboxen men jag orkar faktiskt inte svara något glättigt om att allt är bra, snart är det jul bla, bla, bla. så jag skiter i det. jag erkänner att jag mest brukar kolla runt lite vad folk har haft för sig på sistonde och om någon lagt upp lite kuliga bilder. jag är egentligen ganska trött på hela grejen och måste säga att jag utnyttjar inte direkt potentialen. det känns liksom gammalt, eller, jag kanske är gammal. det jag skulle komma till är att jag brukar kolla in vad exet pysslar med ibland. kolla hans bilder och töntiga statusuppdateringar. idag behövde jag inte ens gå genom massa ytliga bekanta för att hitta honom utan han bara ligger där under "people you may know". eftersom jag är nyfiken på honom och hans fästis kan jag inte låta bli att klicka. hans status är "xxx har lyxproblem". jaha, vad då? har han typ två jobb att välja emellan eller vad? vill han bara skina lite inför andra, typ "jag har nåt göttigt men jag tänker inte berätta det". bara skit i att skriva nåt i så fall!! jag blir skitirri på hela grejen. sen kollar jag hans tjej "xxx inväntar svar". va fan?!!? nu blir jag ju nyfiken på riktigt. kan ju inte direkt messa honom och fråga. kan inte fråga nån annan heller. jag får helt enkelt hålla ut och hoppas att han uppdaterar igen.

grannen spelar victoria ( edit: haha, hon heter ju veronica!!!) maggio, but why?

tänkte tvätta ikväll eftersom jag för en gångs skull var hemma innan klockan sex. lagade lite käk, mums mums, blev mätt och bestämde mig för att packa ner all smutstvätt och bege mig. väl i den sunkiga tvättstugan så är först 3 av 5 maskiner sönder. tack, tack! så jag proppar i i de två resterande, *tryck, tryck*. här börjar det då gå på röven. 1. glömt tvättmedel 2. inga pengar på tvättkortet (varje tvätt koostar 22 dkk och det måste laddas på i affären) 3. tvättsystemshelvetet går på sommartid och är stängt redan innan klockan åtta!!!!! höll på att tappa förståndet lite, men agerade rationellt och besrämde mig för att gå in med allt äcklig, skitig tvätt igen, gå och ladda på kortet och köra två maskiner innan jobb imorgon. sagt och gjort, men väl på affären så är deras laddningsmaskin sönder!!! satans tekniksamhälle. nu vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska lösa det. får helt enkelt ta oskulden på att tvätta på offentligt tvätteri. hua! verkligen inget jag ser framemot men eftersom i princip det mesta i underklädesväg ligger i tvättpåsarna är det nog bara att bita i det sura äpplet.

hej, hej hallå!

lugn i stormen jag ligger inte död i lyan med katter som gnager på mina ben. var bara i sverige i helgen, jobbat mycket plus att mitt internet är lika schizofrent som nån i gökboet, typ. nej, men allvarligt, ena dagen kan man ladda ner med värsta hastigheten nästa kan man inte ens öppna firefox. jag blir tokig. nu funkar det i alla fall så jag passar på att blogga så att det inte är fler som behöver höra av sig och undra om jag lever (tack mlt för att du gjorde det, det värmde mer än du tror!). tja, annars då, inte så mycket, eller jo, i söndags myste jag med världens sötaste små sexveckors systrar. jag bara smälte och satt och tittade som hypotiserad. passade på att lukta så mycket jag bara kunde, älskar bebislukten, sådär söt och mysig blandat med lite gammal mjölk. eftersom det var så längesen jag höll en riktigt liten bebis hann jag tänka i två sekunder om jag skulle klara att ge nacken stöd och så. de är ju så små och sköra. men innan jag hann fundera mer langade pappa bara över en liten tvilling till mig och mina storasysterreflexer kickade in direkt. minsta broren föddes ju när jag var nio, så jag extramammade (obs: mamma inte amma) honom en hel del. flickorna och jag kom mycket bra överrens och jag kände mig väldans nöjd när jag återvände till min lilla den tomma lyan mitt i staden.

imorrn blir det segt

tryckt in mig en falafel från stället på hörnan, quality, not so good. blev ovän med taxichaffisen ännu en gång. hatar när de försöker rippa en, speciellt i sina egna kvarter, jag vet fantamig var det är enkelriktat och inte, sluta köra med mig bara för att jag bryter på svenska!!!! blev rust idag, kul! mötte lite nya friend-prospects. hälsade även på gitarristen från bandet innan jag drog mig hemåt. han tyckte han var het i rockrock à la h*gh h*fner och silkesnäsduk, som sagt, tyckte han självl. nu ska jag gå in i sängkammaren och avnjuta en halv natts sömn med mitt rökiga hår på kudden. tack för en bra kväll, ja... ni! tack!

all good in the hood

nu sticker jag till tåget och ö-bro. glöggfest! puss!

*sparkar mig själv i baken*

imorgon är det då dags igen. jag ska på intervju nummer två hos företaget. hoppas så himla mycket att jag får det (ingen jinx, snälla världen!). hade varit underbart att slippa vara arbetslös efter julen. plus att jag tror att jobbet skulle kunna passa mig perfekt. nu ska jag måla om naglarna för att jag kände att svart var lite "o-intervjuigt". men det blir någon annan härlig färg (vinrött?) jag menar, vill de inte anställa mig för min nagellacksfärg så är de verkligen ingenting att ha. outfiten vet jag däremot inte riktigt. huvudsaken är att jag känner mig snygg/bekväm/whatever och kan skruva upp självförtroendet på max. vill att de ska se en tjej som trevlig och charmig som har rätt kunskaper och kompentens. för det är mig ni vill ha!

ytterliggare utläggningar om blondheten

read me svarade så bra och jag gav ett så långt svar att jag tänkte sätta det som ett eget inlägg. det här men min blondhet, eller snarare avsaknad av mörk hårfärg har blivit en rikitgt tankeföljetång i min lilla hjärna. so here comes.

Read me. Watch me. Be me. sa...

Men ja! Jag är ju nymnörk och det ÄR fan skillnad!

Det är helt, helt sjukt.

den 3 december 2008 10:42

anna sa...

visst är det?!?!?!? att du bara bekräftar det jag redan misstänkte får mig att nästan förlora hoppet på mänskligheten (okej, lite överdrift, men du fattar). samtidigt så blir jag så irriterad att jag tänker behålla färgen ett tag till. av flera anledningar, för att det var svårt att få det helt blont, att jag brukar byta 4 ggr om håret och jag borde hålla ut lite till, fast mest av allt för att störa mina släktingar med att jag alltid ska gå mot strömmen. men jag vet redan nu hur mycket jag kommer att njuta när jag är nyfärgad, mörk då. för att dra till men en klyscha själv så kan jag bara säga att känslan mörk och mystisk är het!!!!!

den 3 december 2008 21:55

anna sa...

plus att jag inte vill falla för förtrycket (överdrift igen)och färga för andras skull och deras stereotyper och sist men inte minst jag tycker det är snyggt!

den 3 december 2008 22:00

änglar, visst finns dom!!!!

tillbaka i världen igen. härligt! läkaren var snäll och gav mig bara steroidspruta i knät så mina händer är fullt mobila (eller ja, det gör ju fortfarande ganska ont, men jag behöver ju inte köpa mjölk med skruvkork så är det lugnt). jag fick lov att stödja på benet men problemet är att det gör så satans ont. så när jag haltar från busshållsplatsen önskar jag bara att jag kunde teleportera mig eller att jag kunde flyga hem till lyan. och så... helt plötsligt så stannar en varubil och en kille (rysk? polsk? tjeck?) hoppar ur och på knackig engelska undrar han om jag vill ha skjuts hem. hur fint är inte det?!??!?! jag bara smälte och la alla mina misstankar om busemän och farligheten i att hoppa in i okända bilar på hyllan och bara embracade mänskligheten. han sa att han hade sett mig halta fram på gatan när han körde förbi och om ingen hade hjälpt mig när körde tillbaka så skulle han göra det. det var så gulligt att jag nästan inte fann ord och det, mina vänner, är väldigt ovanligt. härligt att känna att det finns hopp och värme här i storstaden och jag känner att detta är bara början på good things to come. tyvärr jag missade att fråga vad han hette men jag sa att han var min ängel och så önskade jag god jul. sen däckade jag på soffan i fyra timmar.

inte så farligt som det låter

farväl världen, farväl allt. nu åker jag till los hopitalozzz och får lite sprutor. efteråt är rörelse strängt förbjudenl, så jag kommer knappt våga mig till datorn. eller snarare om allt går som jag vill så får jag en spruta i var hand också, så mobilitet är nog inget att hoppas på. får se hur det går att ligga pall en hel dag, brukar bli ganska less. plus att det är trist att bo ensam och inte ha någon uppassare.

vet inte om jag överanalyserar...

jag börjar faktiskt tröttna på folks, läs: mäns, ansiktsuttryck när jag svarar på den klassiska möta-nya-människor-frågan "vad jobbar du med?". gör inget superavancerat men det är ett rätt ovanligt jobb. förvåningen i deras ansikten är så total, de förväntade sig liksom inte att jag skulle jobba med det. jag blir så trött! i början kunde jag tycka att det var lite roligt att se reaktionen, men nu känns det bara så könsstereotypt och pinsamt. jag menar, vad trodde ni att jag gjorde?!? blir så provocerad av att vissa dessutom tror att jag hittar på. sen är det bara tråkigt att säga att jag tycker att det blivit värre sedan jag promt skulle bleka håret nästintill vitt. men jag tänker verkligen inte bli mörk igen för den sakens skull. eller? har innan denna blonderingen vägrat blont under flera år för att jag kännt att kombinationen bröst, blond och skånska (nej, okej, dialekten har nog inget med saken att göra, utan snarare vad jag kan kläcka ur mig i ett jag-glömde-tänka-moment) gjorde att folk såg mig annorlunda. åh, herregud, jag vet faktiskt inte om jag överdriver eller inte. men det finns ju flera sätt att se det. jag vill för fan inte begränsas av en sådan banal sak som hårfärg samtidigt som jag skulle slippa reta mig på alla idioter om jag gick tillbaka till mörkt.

internetstalker

funderade på att googla sven + tyskland. men någonting säger mig att det nog inte ger önskat resultat.

nära skjuter ingen hare.

just det, helgen. riktigt roligt att hänga med min bror. så glad att jag har honom. efter att vi lyssnat på maxvolym på stereon bestämde vi oss för att dra till v*ga. pallade inte kredd så vi körde mainstrem. kom dock på efter ett tag att vi var tvungna att dela på oss, igen som stöter på mig om jag sitter med en bredaxlad, tvåmeters kille. han gick ner och lyssnade på house och jag stannade vid min sorts musik. måste varit något amerikanskt basketlag *fördomsfull* (skrev först fördumsfull, spot on!) för det var mycket låååånga och inte så skandinaviska killar. jag struttade runt med tuttarna väl synliga och njöt lite. fick lite visslingar och då tappade jag sugen lite. började snacka med en söööt kille som visade sig vara tysk (inget fel med det väl?). han hade svart skäggstubb och dave gahan-hår. vi stod och flörtade rätt rejält. fick många komplimanger i klassen "du är vacker". jag tog det till mig och sa snällt tack. däremot så var han inte så inne på hångelgrejen. don't ask me why. frågade tom om han var gay (ofint kanske, men håret var så nice att det skulle inte förvåna mig). men samtidigt, vad skulle jag göra egentligen? ta hem honom med bror på soffan? nej, nej, så jobbar inte jag. gött med lite uppmärksamhet ändå. blev av med honom när jag fastnade på toa för att knäppa bodyn. är ju inte det mest diskreta att stå med två händer under kjolen, lite lätt skrevande och fibbla med tryckknappar. bjöd vakterna på det.

don't try this at home

min klantighet har inga gränser vissa dagar. under matlagningen i lördags lyckades jag bränna bort ett rejäl bit skinn på en knoge när jag kom för nära ugnen, bara 275 grader. sånt som händer. men om jag då har ett öppet sår som vätskar sig lite behöver man väl inte jonglera med ett saltkar så att det rinner salt över fingrarna. skrek: "hjälp mig, jag har strött salt i såret!!!!!" lillebror svarade: "jaha, varför då?"

håller tummarna för att jag tar det med måtta på vår julefrokost

så är julefrokostsäsongen igång. eller snarare den har varit igång i några veckor. för er som inte behöver röra er i danska städer i december kan jag förklara att julefrokost är julfest med tokmycket sprit. det hör liksom till att arbetsgivare bjuckar på rejäl skiva. så nu vagglar och stapplas det runt på gatorna. vi träffade några "respektabla" medelåldersherrar i kostym vid fyrasnåret (den ena dock iförd juleölskepa från tuborg), lördageftermiddag, som formade ett klassiskt fyllegubbe-a. utanför mig gick det vilt till igår, men det gör det ju de flesta av veckans dagar, ganska fast klientel.

sängfösare

min snälla bror köpte med starkvinsglögg till mig. fast jag kunde inte riktigt fira första advent igår med glögg, var för bakis för att kunna uppskatta någon form av alkohol. så jag har tänt kalenderljuset idag och tagit mig en liten kopp (tre). nu känner jag mig lite lagom mjuk i skallen. perfekt för mig som har uppenbara sömnsvårigheter. *note to self, detta får inte bli en vana* *eller vafan, bara jul en gång om året*

lite bergarter har jag iaf fått med mig i kunskapsbagaget efter 6 års studier

återfunnit kontakten med två saker jag gillar: vårrullar och på spåret. vårrullarna gillar jag för att de går fortfort att laga när jag är vrålhungrig plus att det är gott, krispigt och salt. på spåret är lätt ett av mina favvoprogram, gillar att det är lite torrt (björn hellberg är så ball, faktiskt pratat med hans fru i telefon en gång, hon sköter alla hans bizznizz för han själv är så lost. haha!) samtidigt som jag får låtsas som att jag är allmänbildad när jag gissar högt och har jag fel så lär jag mig väl nåt nytt (kunde bergarterna). jag och mamma brukade ju kolla när jag kom hem på helgerna. vi åt massvis med lösgodis och höll handen (puss mamma!). däremot är jag extremt känslig mot musikavsnitten, skriker ofta högt av skam för alla som sitter i publiken och tafatt klappar händer, ja och för att de måste lyssna på skiten. det är ungefär lika pinsamt som dåliga möhippor (typ den på finlandsfärjan i singelmammor, aaaahhh, hjälp!). brukar ta toapaus. fredrik lindström var med idag, han vann såklart. är lite hemligt kär i honom. dessutom visade det sig att han ju är ganska lång. bara sett honom en gång tror jag, och då var jag onykter (full som en kastrull snarare) och han var jättelångt borta.