lite bergarter har jag iaf fått med mig i kunskapsbagaget efter 6 års studier

återfunnit kontakten med två saker jag gillar: vårrullar och på spåret. vårrullarna gillar jag för att de går fortfort att laga när jag är vrålhungrig plus att det är gott, krispigt och salt. på spåret är lätt ett av mina favvoprogram, gillar att det är lite torrt (björn hellberg är så ball, faktiskt pratat med hans fru i telefon en gång, hon sköter alla hans bizznizz för han själv är så lost. haha!) samtidigt som jag får låtsas som att jag är allmänbildad när jag gissar högt och har jag fel så lär jag mig väl nåt nytt (kunde bergarterna). jag och mamma brukade ju kolla när jag kom hem på helgerna. vi åt massvis med lösgodis och höll handen (puss mamma!). däremot är jag extremt känslig mot musikavsnitten, skriker ofta högt av skam för alla som sitter i publiken och tafatt klappar händer, ja och för att de måste lyssna på skiten. det är ungefär lika pinsamt som dåliga möhippor (typ den på finlandsfärjan i singelmammor, aaaahhh, hjälp!). brukar ta toapaus. fredrik lindström var med idag, han vann såklart. är lite hemligt kär i honom. dessutom visade det sig att han ju är ganska lång. bara sett honom en gång tror jag, och då var jag onykter (full som en kastrull snarare) och han var jättelångt borta.