vet inte om jag överanalyserar...

jag börjar faktiskt tröttna på folks, läs: mäns, ansiktsuttryck när jag svarar på den klassiska möta-nya-människor-frågan "vad jobbar du med?". gör inget superavancerat men det är ett rätt ovanligt jobb. förvåningen i deras ansikten är så total, de förväntade sig liksom inte att jag skulle jobba med det. jag blir så trött! i början kunde jag tycka att det var lite roligt att se reaktionen, men nu känns det bara så könsstereotypt och pinsamt. jag menar, vad trodde ni att jag gjorde?!? blir så provocerad av att vissa dessutom tror att jag hittar på. sen är det bara tråkigt att säga att jag tycker att det blivit värre sedan jag promt skulle bleka håret nästintill vitt. men jag tänker verkligen inte bli mörk igen för den sakens skull. eller? har innan denna blonderingen vägrat blont under flera år för att jag kännt att kombinationen bröst, blond och skånska (nej, okej, dialekten har nog inget med saken att göra, utan snarare vad jag kan kläcka ur mig i ett jag-glömde-tänka-moment) gjorde att folk såg mig annorlunda. åh, herregud, jag vet faktiskt inte om jag överdriver eller inte. men det finns ju flera sätt att se det. jag vill för fan inte begränsas av en sådan banal sak som hårfärg samtidigt som jag skulle slippa reta mig på alla idioter om jag gick tillbaka till mörkt.