verkligheten

sista dagen imorgon på jobb alltså. ska bli så skönt! den senaste veckorna har varit plågsamma. en kombination av väldigt outvecklande och enformiga arbetsuppgifter tillsammans med dålig stämning har gjort det jobbigt att gå dit överhuvudtaget. igår fick jag dessutom bekräftat det jag misstänkt sen i somras, att min ena kollega är gravt alkoholiserad. det värsta med just det, förutom att personen givetvis inte mår och har mått speciellt bra, är att jag verkar vara den ena som märkt någonting. så skrämmande! alla verkar ha blundat och låtsas som ingenting. jag såg alla tecken och försökte ta upp ämnet redan i juni/juli utan någon respons från mina kollegor. usch, det är bara för sorgligt.