istället för sömn - 16 timmar var kanske liiiite mycket

seriöst, kan folk sluta pissa utanför min lägga?!?!?! är så trött på att höra ett skvalande som inte är regn.

är nu sugen på hjälmkillen igen. fattar det inte. han är så komplett avskriven från kartan pga sina pornomoves och ändå sitter jag här och obsessar. ingen aning om vad min hjärna håller på med. önskar att jag kunde skylla på hormoner eller nåt men, känner mig helt avskärmad från allt vad hormonfloder heter sen jag slutade med p-piller. den enda härledningen (?? heter det så?? typ när man härleder i ekvationer *flashbacks från gymnasiet*) måste vara den nyligen helt utblommade överbesattheten av skäggiga män. jaja, tror att jag nöjer mig med att låta det vara en liten lätt hang-up. har inte hans nr ändå så skitsamma liksom.

i samma veva, men inte med hjälmkillen vill jag påpeka, känner jag ett litet pockande behov av kärlek. eller kanske inte av kärlek men av känslan som kärlek ger. hade varit så härligt att få bli lite uppfylld av det. samtidigt är det ganska skönt att inte känna så aviga känslor mot det längre. sen mammas död (och ett pucko till ex som kanske inte direkt hjälpte mina redan motsträviga känslor till att släppa kontrollen och vara kär) har jag verkligen känt ett slags motstånd till relationer och närhet. det senaste veckorna, ja kanske tom nån månad, ah va fan, i sommar då, har jag nästan kunnat märka hur kroppen/hjärnan/hjärtat/nåt har ändrat inställning.

befriande måste jag säga men samtidigt lite obehagligt. för det sista jag vill är att se det som ett problem att vara ensamstående (underbart ord att typ fylla i på bankpapper och så). för jag ser det verkligen inte som ett problem och jag måste säga att jag föraktar, lite starkt kanske, blir illa berörd är nog mer beskrivande, jaja jag blir illa berörd av människor som spenderar så mycket tid på att leta partner och att må dåligt över att vara ensam. och leta det pallar jag verkligen inte alls. tror nog inte på ödet fast ändå litegrann, händer det så händer det. handlar nog väldigt mycket om tid och plats. önskar att jag hade lite mer avslappanat förhållande till dejter, men så är inte fallet, inte i dagsläget ialla fall.

därutöver har jag väldigt mycket issues med hela partnergrejen. fattar att jag ser nåt slags utopiskt förhållande framför mig men jag mår seriöst dåligt att se par som bråkar eller surar. det är inget jag går runt och tänker på varje dag men när man hamnar i den situationen och framförallt ens vänner har någon slags fajt med sin partner mår jag dåligt. lite som när syskon man känner bråkar. bara jobbigt. vill kunna knäppa med fingarna och trolla bort irrationen och surheten. jag vill ha skratt och glädje men noll svartsjuka, noll martyrskap, inklusive mig själv, bara puke på det!

jaja. alltid nåt att jag vågat erkänna, mest för mig själv.