svt kör repris på fredrik lindströms svenska dialektmysterier. statlig tv är underbart ibland. avsnittet med skånskan är bra, eller början är bäst, sen ger det inte mig så mycket.
första avsnitt är också intressant, där hela dialektbegreppet diskuteras, att dialekten är en del av en persons historia utan att egentligen berätta mer än med dialekten. och att dialekten kanske är en del i den genetiska koden så att människan inte ska råka para sig med någon för närbesläktad. typ 75% av alla äktenskap i sverige är mellan olika dialekter. vilket kanske är sant för jag tycker nog att alla andra dialekter än min egen är spännande, även om jag gillar att prata riktigt grov skånska med folk så blir det ju aldrig något nytt.
jag älskar i alla fall dialekt och jag älskar verkligen min egen dialekt. sörjer faktiskt att jag tappat lite av det riktigt skånska under min tid i lund men eftersom folk inte alltid förstod så slätades den ut, vilket är synd. sedan faktumet att folk, precis som sägs i skåneavsnittet, har så mycket åsikter om skånskan är roligt och naturligtvis helt ofattbart för mig. men det händer ju hela tiden att personer från andra delar av landet, och danmark, uttrycker direkta synpunkter angående min dialekt vid första mötet där allt från att jag är "så himla naturlig och charmig" till att nästan skratta åt mig och tro att jag inte har så många brickor att flytta runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar