life at the moment sukkzzz! insikten om arbetslöshet mitt i brinnande fiiinaaanskriz har slagit ner som en bomb. det enda som är positivt är att det är sol ute mest hela tiden (även om den jävla lampan ger mig ångest för att jag inte är utomhus 24/7) och jag läser en göttig och lång bok som effektivt leder bort mina tankar från mitt eget privata helvete. boken är shantaram och jag är just nu på sidan 583 av 940. när den är slut kommer jag bryta ihop och säkert boka en enkelresa till indien och volontärabeta i slummen.
igår var skitdagen av alla skitdagar. först var jag på jobcentret och anmälde mig som arbetzlöz. kul. not. insåg att det finns ingen annan lösning för mig, navia sate som varken har fackförening eller a-kassa, mer än att gå till kontanthjälpen dvs. socialen!!!! JIPPI!!! verkligen. därefter cyklade jag genom hela stan till jobbintervju. den gick sådär för det kändes som om de bara letade fel i mitt cv.
på väg ner igen genom stan där jagtvej går över till falkoner allé (ok, inte riktigt det var lite längre ner, men det lät så snyggt) körde plötsligt en skåpbil över cykelbanan för att svänga in på ett liten sidogata. jag tokbromsade men insåg att jag inte skulle hinna stanna. dunkade i med framhjulet, cykelkorgen och handen och föll lite åt sidan och hann tänka "vad fan ska gå sönder denna gången?" (typ tänderna är redan utslagna och knäna sabbade) "näsan kanske?" men tack och lov ramlade jag bara lätt och höll nästan balansen. chaffisen blev lite skraj och sa att han inte sett mig. jag var skitförbannad och skällde ut honom. nåt tog i vid bakhjulet, som dessutom var snett sedan innan, han kollade lite, skämdes som fan och lovade att betala ett hjulbyte och gav mig sina uppgifter, jag ba *kaching*. but still pissed.
lite skärrad, av insikten att det ändå faktiskt var ganska nära att gå illa, cyklade jag vidare. genom hela skiten ner till sydhavnen för att bestrida min extrema restskatt på 45.000 dkk hos skat. där var det typ hundra pers som väntade, skitvarmt och jag hade inte med mina goda bok. gah! först blev jag skickad fel med mitt ärende men efter sådär en timme och 20 min fick jag träffa en handläggare. när jag förklarade mitt problem så var han bara helt nollställd. jag kämpade mot gråten och försökte förklara. jag hatar när danskjävlarna (åh, måste kolla på ernst-hugo lite och få inspo av hans skrik. brb! haha, vilket härligt internett-ord. lol! haha, LOL!) ( tbx. det var gött! älskar när han står där på taket och bara: danskjävlar!) just det, hatar när de liksom tittar misstänksamt på en och typ inte tror på en bara för att man är svensk. nej, jag hittar inte på, om du bara lyssnar så fattar du poängen. visserligen händer det ganska ofta i sverige också, speciellt på telefon med stockholmare, de bara *förstår inte skånskan* jag bara *mongo*, det var ett ännu sidospår, men efter lite ansträngning från mig med att få ner gråten i halsen och en tydlig förklaring ännu en gång fattade han var felet låg och jag har 1-0 mot skat.
nu vet ni anledningen till att jag är lite under isen. men jag ska nog få ordningen på denna gamla skorven aka. mig själv, men det tar nog lite längre tid än vad jag trodde bara. imorgon ska jag gå tillbaka till ydelsesservice och visa min pheta csn-skuld så jag kan casha in lidt dejlige kommunale kroner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar