Optimist - javisst!

Om jag får barn och familj så skulle det inte förvåna mig om jag blev en sån präktig lattemamma som bakar bullar och sliter ut sig på att göra allt så himla bra. För precis som att jag tycker att jag är ärlig, handlingskraftig, modig och fabulous så tror jag även att jag är opretentiös. Men se nä, där lurar jag mig själv! Jag är ju hyper-dyper-pretto när det kommer till bjudningar och fest. Nu har jag i mitt stilla sinne inbillat mig att jag klarar att svänga ihop inflyttningsfest till 40 pers, med mat!! Släng dig i väggen! Det är ju så in i bomben jobbigt, bara att handla har tagit knäcken på mig. Tacka far i himmelen, för att just far min, hjälper till med köttet annars hade jag varit körd. Men trots det är det riktigt mycket att ordna. Jag tror liksom att mina festplaneringsvanor från Lund bara sitter kvar, vilket de visserligen gör man förutsättningarna är helt annorlunda. Dessutom så sätter jag ju en jävla prestige i musiken ovanpå allt. But why? Men om jag känner mig själv rätt så får jag panik nångång imorrn eftermiddag, skriker efter hjälp, dirigerar ut order och släpper lite på prettogrejen. Det får helt enkelt bli som det blir. Jag har förhoppningsvis käk så det räcker, dricka så det räcker iaf två omgångar och en stereo med nice music, även om den inte är den nyaste. Plus att jag faktiskt är fabulous och en fantastisk värdinna så alla kommer ha det sååå trevligt!