baksidan

att bo mitt i stan är härligt och alldeles fantastiskt oftast, men ibland så blir den accepterande v-bro-mentaliteten lite för mycket. jag säger ofta att jag aldrig är rädd här, för det är jag verkligen inte. förutom nedanstående "brott" har jag aldrig sett något obehagligt dessa kvarteren *peppar peppar*. men vad som är obehagligt är ju relativt och vissa dagar väljer man (dvs jag) att inte se det och andra dagar blir man (fortf jag) så oerhört illa berörd. samtidigt som man (jag igen) vänjer sig vid att se saker man (you know) aldrig skulle se hemma i la suede. just idag tog jag det inte så hårt men ändå, det är tisdag, tidig kväll och fortfarande ljust ute. och jag har sett värre, det här var ju faktiskt nästan ingenting.