sommaren ju slut nu och när jag hittade en låda nypotatis (från midsommar, hur länge håller nypotatis egentligen?) längst ner i kylskåpet blev jag lite nostalgisk. därför kom jag att tänka på min favoritdikt (om man bortser från den jag läste på begravningen för mamma av werup men den minns jag inte för jag var så ledsen, läste mest på vilja). den handlar ju om nypotatis men jag tycker den kan appliceras på alla sorters potatis (de ligger i jord, har skal och är goda med smör).
nypotatis
ibland
tycks det mig som om potatisarna
skriker
när jag skalar dem
som om de drunknar långsamt
i det saltsvidande vattnet
och är stendöda när
det kokar upp
som föredettingar
ligger de sen i grytan
och knuffas
rörligare än någonsin
i livet
kjell j sandberg
funnen i sds någon gång i våras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar