dagarna då det räckte men en flaska vin är såååå långt borta

tillställning i helgen för att fira lillebrors myndighetsdag. numera räknas man ju till de äldre (inget barnbord i sikte direkt). undrar vad brosans kompisar tycker om en egentligen? tycker de att man är en het storasyster eller är man en störig vuxen? svårt att veta faktiskt. vill ju gärna inbilla mig att röda läppar och vitt hår får de små liven att tänka på nån cool rocktjej. osäker på om det är så. dock valde jag en klänning så man tydligt såg mina bröst, lite måste man ju bjuda på. det bästa var dock när vi stod och skojade om något och jag skrattade högt (mitt mentalpatient-skratt, samma som när jag åker karuseller, låter verkligen insaine). då säger lillebror: "k tror att du är full, är du det?". jag blev nästan lite rörd men försökte lite lagom ödmjukt säga. " nej, tyvärr det krävs mycket, mycket mer för det". haha! vad ska man säga? om de bara visste hur det går till i den "vuxna" världen. nästan så man vill bjuda alla hans polare över sundet för att visa hur man lägger in en riktig bläcka. men jag låter de nog leva i ovisshet. man minns ju dagarna då man sa till föräldrarna att man skulle dela en flaska vin (typ liebfraumilch eller nåt annat kasst 7.5%) med en kompis fast hon också fick en av sina föräldrar. pappa avslöjade dock för nåt år sen att han genomskådade den lögnen ganska fort men valde att låta mig hållas.