tur att de andra är tillbaka så vi slipper prata lavendelbuskarnas vara eller icke vara

den här veckan har jag gått in i social koma på jobb. tror att jag tog ut mig förra veckan när vi bara var två stycken och jag kämpade med att hålla skenet uppe. speciellt fick jag anstränga mig med att oha och aha när vi kollade på bilder på hennes nya hus. mycket bra att veta var hon planerar att plantera olika buskar och växter samt var tvättmaskinen skulle stå. en höjdpunkt var även när vi pratade barnuppfostran, "det finns inget värre än barn är kräsna och vägrar smaka på saker!" eller "mina barn ska verkligen inte få spela son där playstation, de dödar ju bara varandra hel tiden!". vad ska man säga? att varken hon eller jag har barn ger verkligen en extra dimension i diskussionen och den känns mycket meningsfull.