är så trött på folk (kollegor) som lite diskret (läs: så jävla tydligt) kommenterar något som de har synpunkter på men inte riktigt vågar säga rakt ut. min ankomsttid till arbetsplatsen är en sådan sak. min kollega är på plats sju på morgonen. hallå!!!! vi jobbar på kontor inte på gatukontoret!!!!!!(inget fel med det, fick sommarjobb där en gång men vill hellre dela ut post) detta innebär att personen ifråga går upp vid femsnåret och lägger sig väl efter bolibompa eller nåt, dvs. fucking tidigt. jag själv vaknar upp efter tio på kvällen och kommer i säng på varierande tider under natten och sover dessutom ofta skitkasst. eftersom vi har flex väljer jag att komma in på kontoret klockan tio, speciellt dagar då jag inte har något planerat och inte ser någon mening med att stressa till jobbet. det är ju inte så att jag missar något. ofta möts jag dessa dagar av ett snabbt ögonkast på klockan, en "oj, kommer du först nu" eller den jävligt irriterande "good afternoon" som svar på mitt "good morning". hatar att behöva dra kortet om a- och b-människor. fatta att jag gillar att vara uppe på natten och jag anser att det är kriminellt att gå upp innan klockan sju. (därför är det fantastiskt irriterande att alla affärer (förutom balla shoppingcenter som fisketorvet) stänger klockan sex, då har jag liksom inte hunnit stänga datorn än!)
imorse var i alla fall det kokta fläsket stekt och min kollega fick som svar på sitt "good afternoon" en utskällning om att vi faktiskt har flex, att jag inte har någon jävla familj att ta hand om och att jag inte går och lägger mig lika tidigt som en tio månaders bebis (okej, det sista sa jag inte riktigt men det var ganska nära). fy fan vad skönt det var! det var faktiskt ett bra tillfälle att bara riva av utskällningen redan när jag kom. det slank liksom bara ut.
pallar inte höra fler pikar om min ankomst. det ska väl de ge fan i! det är ungefär lika kul som när någon (läs: kollega) kommenterar att någon (läs: jag) har "roliga" kläder, speciell hårfärg eller något som egentligen är ett uttryck för avundsjuka/trångsynthet/annat passande ord (kommer inte på något klatschigt). så tråkig attityd! det tolererar jag bara inte. ibland älskar jag verkligen min totala o-fobi för konflikter.
4 kommentarer:
läste i I form (yes, mitt nya liv har börjat) om A och B-människor och att man uppmärksammat detta mycket i England. tyckte tom att det verkar som man ska ta tag i det på riktigt och faktiskt börja anpassa arbetstider osv. Låter ju jättebra!
Idag har jag fått en ny telefon förresten, en helt ny! Röd och fin, jag är så lycklig.
cb darling, i form minsann, jag är imponerad. grattis till nya luren! sannerligen inte en dag för tidigt. det är ju en dansk som myntat hela begreppet om a och b, vilket jag förstår, detta landet är helt totalitära med stängningstider. är mycket tacksam för att jag faktiskt kan flexa, även om jag inte flexar så mycket fram och tillbaka.
Jag älskar också din o-fobi. Och önskar att jag kunde kopiera den rakt av. Är en sån som typ börjar gråta när jag ska skälla (fast jag är arg och inte ledsen). Mkt opraktiskt.
Bra skällt på kollegan!
read me: konflikt-o-rädsla är faktiskt mycket behändigt. jag kanske borde åka runt på företag och skolor och predika konsten att vara arg. har inget bra tips så här på rak arm men som men mycket annat, öva, öva, öva. alltid lite skönt att rensa luften på kontorsarbetsplatser.
dessutom tack. det var gött att stå upp för sig själv.
Skicka en kommentar