oktober 10, 2008
solstollarna var så himla bra med skumman (hette han så) som åkte sån båt-grej som snurrar runt runt medan han åt wienerbröd
häromdagen messade min chef på morgonen innan jag stuckit hemifrån och frågade om jag på vägen till jobb kunde köpa fika till ett möte hon och den ännu högre chefen skulle ha. svarar att jag naturligtvis kan göra det. stannar glad i hågen det lokala bageriet och köper på mig riktigt feta danska wienerbröd med chokoläääääde. väl framme på kontoret slås jag av insikten att jag förmodligen aldrig skulle gjort samma sak om min chef varit man och 55+. nu råkar det vara så att jag gillar min chef riktigt mycket. hon är en bra chef och lyckas med balansen mellan kollegiegemenskap och chefsrespekt. men ändå så kände jag mig lite smutsig på ett märkligt sätt. jag är verkligen inte den tjejen som springer ärenden bara för att vara till lags men samtidigt skulle jag aldrig i min vildaste fantasi inte köpt fika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Äh, det var ju en tjänst? Man orkar fan inte vara så himla pk hela tiden. Jag hade köpt även till en manlig chef. OCH allt beror på hur de frågar.
helt sant. tror mest att det var för att jag upplevde en sån situation för första gången. är mitt första jobb (som har med utbildningen att göra) och man vill ju definitivt vara till lags. det kändes verkligen som jag hjälpte henne och jag tror nog att jag skulle gjort det oavsett könet. roligt är dock att hon är så mycket chef att hon aldrig tömmer diskmaskinen.
Min chef frågade/befallde om jag kunde ta hennes mugg med till diskmaskinen när jag ändå gick ut ur rummet. jävla kärring, blev så paff att jag bara tog muggen utan att svara emot. Hon kan väl för fasen själv ta sin mugg. Där var det verkligen ett bevis på att det beror på HUR man frågar. Och hon gjorde det på helt fel sätt.
Skicka en kommentar