oktober 15, 2008

det kunde ju fastnat i kedjan och då hade jag garanterat stupat i gatan

inom loppet av 100 m lastade fyra lastbilar av ölflaskor, ölfat och ölburkar. tror inte jag behöver nämna att det dricks en del här i krokarna. samtidigt förfasas mitt lilla tönt-miljö-samvete mest av att de inte samordnar transporterna. geek.

imorse gick jag ut till cykeln iförd endast inneskor.(ja jag älkar mina schollsandaler. förmodligen för att jag är plattfot och behöver the extra support, borde använda mina riktiga plattfots-sandaler eftersom de trots allt kostat 700 spänn). blir lite stressad och hoppar i mina converse (svenne-sko my ass, love them, speciellt med plattfotsinläggen i!) och struntar i att knyta. så efter ett kvarter kan jag inte röra foten eftersom skosnöret snurrat sig runt pedalen. tror att jag ska ramla mitt på gatan och bli överkörd av en öllastbil, lyckas dock bara halv-ramla av och får loss foten. varför händer sånt här alltid mig? är jag så ouppmärksam eller bara född klantig?

2 kommentarer:

Unknown sa...

Det har hänt mig med!! Skitobehagligt när man sitter helt fast!

anna sa...

ja och det är ganska långt ner från själva pedalen till marken. vad kan man lära av detta? jo, att ta 15 sek och knyta sina skor innan man börjar cykla. känns som ett jävligt onödigt sätt att stryka med.