oktober 31, 2008

upp och ner fast ändå rätt

sjukdom blandat med hjärtesorg blandat med oro blandat med stress. sjukdomen kommer förmodligen från nån gubbe som hostat på mig när jag varit och handlat. hjärtesorgen kommer av att min underbara nyfunna vän med det krulliga håret ska lämna staden och landet. är verkligen fantastiskt glad över att jag lärt känna henne och fått dela så mycket, lärt mig så mycket om mig själv och om världen, men det allra finaste jag lärt mig är att jag när som helst, var som helst, hur som helst, kan möta människor som förverkligar, förgyller och förändrar ens liv. men naturligtvis är sorgen i detta nu stor. ovissheten att jag nästan är ensam igen i denna stora och pulserade stad är en ganska skrämmande tanke. ovanpå detta så har andra vänner avslutat sitt förhållande, lördagsnatten utvecklades till ett svartsjukedrama där jag blev den neutrala mittparten, föga lockande. oron kommer givetvis från att jag inte vet vad som händer efter jul med jobb. ännu. i sådana lägen saknar jag min mamma enormt mycket. vill att hon ska ringa, berätta om sin dag, fråga om ett ord till korsordet, ge mig recepttips och samtidigt råda och vägleda i omvälvande tider, så som hon alltid gjort. när jag inser att jag aldrig kommer prata med henne mer så blir jag fruktansvärt ledsen och drömmer mardrömmar nätterna igenom. stressen kommer ifrån att jag nu måste prestera i mitt cv och ansökningsbrev. koncentrera mig och plugga på danskkursen till 110 %. leta efter jobb, söka de få jobb jag förhoppningsvis hittar och gå på intervju, prata min bästa danska, osv. osv. osv.

men samtidigt är detta bara början på någonting. förhoppningsvis hittar jag ett jobb med större utvecklingsmöjligheter där arbetsgivaren är villig att satsa på just mig för att jag är en bra tillgång. förhoppningsvis så möter jag fler människor som ger liver ytterliggare dimensioner och finner mer vänner att skratta, gråta, festa och bara vara med. för jag förlorar ju egentligen inte en vän hon bara flyttar längre bort. för tillfället är jag fast besluten att allt löser sig eftersom jag ändå inte kan veta med säkerhet hur morgondagen ser ut.

Inga kommentarer: