i'm back. fick lite distans och perspektiv på den sk verkligheten. såg inget hjärndött program utan en dokumentär om några systrar i libanon/syrien och deras härliga manliga släktingar (not! de var överjävliga och pappan tyckte att döda en olydig dotter var ungefär som att skära av ett sjukt finger). den slutade gott och jag blev mycket gladare.
i dessa kvarteren vistas många olika sorters människor och det är bara att acceptera om man vill bosätta sig här. och jag gillar ju verkligen att bo här, men det innebär också att behöva möta och se vissa saker som man på andra platser knappt tror finns. blir väldigt illa berörd av att inse detta vilket samtidigt måste vara ett tecken på att jag bryr mig. man blir ju även upprörd eftersom man ser hur stora skillnaderna är. här sitter jag inne i en lägenhet och har det bra medan de finns så många precis utanför fönstret som inte har det lika bra. den dagen jag blir likgiltig och oberörd är nog egentligen mer skrämmande. samtidigt måste man nog känna en viss upprördhet emellanåt och få lov skoja om det för att kunna hantera det. dessutom jag har ju faktiskt möjligheten att hjälpa till. köpa hemlösas tidning så ofta som möjligt plus att jag borde volontära i något av alla de projekten som finns runt omkring.
(lite djupt såhär kanske men ibland måste man)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar