sedan jag flyttade över sundet så har jag kört på planlöst, meaning att jag inte gjort planer flera veckor i förväg utan istället tar dagarna och framförallt helgerna som det kommer. i början blev jag sjukt stressad och bara tanken på att spendera helgen själv gjorde mig tokig. numera tycker jag det är ganska skönt, för i de flesta fall så händer det något och då blir spontaniteten i det så mycket mer uppskattad. som igår tex. visste inte vad jag skulle hitta på, såg framför mig en hemmakväll med film och godis (juleskum!!). istället blev det shabbatmiddag hos faster med massor med god mat. dock gick vegetariangrejen på röva eftersom jag fick dåligt samvete att inte äta maten som serverades. jag hatar att vara kräsen, finns inget värre än folk som gnäller på mat. ät och håll käften är mitt motto.
nej inte riktigt, jag och faster pratade en hel del om det och nu är hon beredd till nästa gång. eftersom de inte äter griskött själva, orena djur, så hela grisindustrin är inget de stöttar. funderar på att äta kött ibland när folk bjuder på middag typ. eller går magen helt bananas då? jag beundrar och uppskattar verkligen principfasthet men känner samtidigt att jag inte gillar att helt bestämma vad jag får och inte får. för fan vill jag äta ett halvt kilo godis så får jag väl det även om jag inte borde äta godis. lite flummigt men ungefär så. jaja, det enda egentliga svårigheten med att inte käka kött blir ju julen. bara tanken på att allt är kött utom typ vörtbröd och janssons känns lite uppgivet. tänker verkligen inte begära av min käre far att han lagar dubbelt. vi får ta ett pre-jul-snack om det.
på tal om att inte göra planer och att det löser sig. igår messade tjejen från i lördags. ville att jag skulle komma över och dricka drinkar med hennes väninnor. jag blev så jävla glad! tyvärr var klockan halv två och jag hade pyjamas och tvättat bort smink och allt. drog en ligen nödlögn om tidig resa till sverige idag och hoppades på att jag fick komma nästa gång. fan, så synd ändå att det var så sent. jag hade lätt gått annars. ångra mig tänker jag inte göra utan istället vara nöjd över att hon kom ihåg mig och ville träffas. yay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar