hur jag än övertygar mig själv om att jag har ett jobb i januari och jag tror på det kommer det ändå strimmor av tvivel. de strimmorna förökar sig och helt plötsligt är det inga strimmor mer utan snarare ett helt fönster på vid gavel med solen skinande rakt in. men helt plötsligt rör det solljuset inte det ursprungliga strimmorna utan något helt annat och på ett plan så mycket viktigare.
min hjärna koncentrerar sig för tillfället runt köttets vara eller icke vara. jag har alltid klassat mig som en köttälskare, men jag äter nästan aldrig kött. en kycklingfilé då och då, lite skinka på mitt rågbröd och om jag går på restaurang. om jag inte tycker om att tillaga det som betyder det väl även att jag inte tycker om att äta det och jag kan numera inte längre bortse från de moraliska aspekterna. det är faktiskt vidrigt hur djuren behandlas, tänk i detta lilla land där antalet grisar är fler än människorna. fy fan. jag tror inte att jag kan stödja den sjuka köttindustrin längre (älskar fortfarande kødbyen dock).
det största problemet med köttet är egentligen miljöaspekten. jag kan inte i mitt miljöhjärta försvara att jag bidrar till den skenande växthuseffekten för att jag vill ha saltkött på mackan. när jag ballar ur gånger tusen på människor som kör onödigt med bilen och som inte förstår att alla bäckar små, då kan ju inte jag sitta på mina höga hästar och tycka att min köttkonsumtion är okej. om det finns något enkelt men samtidigt betydelsefullt jag kan göra så är det ju detta. nej, nu fan är måttet rågat. hädanefter blir det inget mer kött.
vad skönt att skriva det och samtidigt så definitivt!
1 kommentar:
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar