jag har bestämt att ånger inte är en välkommen känsla i mitt liv men ibland kan jag inte hålla mig

fan, fan, fan, jag önskar att jag bara köpte de där glasvegas-biljetterna istället för att vänta på andras medgivande. jag är helt hög på geraldine. sitter och ylar med i det skotska (vet dock inte vad det säger för jag hör inte för all glasgowska). fan så bra att jag kommer lyssna sönder skivan snart. kan inte sitta still heller. benen hoppar och studsar. hade velat stå framför scenen med öronpropparna intryckta i hjärnan och bara hoppa och skrika med. gärna lite på örat också. nu får jag fina minnen, när jag och kix tokdansade till franz f på wayoutwest. fulla och glada fast själva konserten var högst medioker. tänk om vi kunde hoppat tillsammans med din lille matte på vega? puss!