långt inlägg om nattliga eskapader och lite så

jag fick slänga mig på tåget till malmö i helgen. full i flin efter farmors middagseskapader. väl där fick jag umgås med mina härliga vänner. riktigt roligt. vi tog en sväng ner till chokladfabriken där jag glömde umgås med mina vänner och istället hängde med lite olika snubbar. en var en bekant från uppsala som vill bli operasångare, det är ju intressant, inte direkt något som jag själv tänkt på som framtida yrke, antar iofs att man måste kunna sjunga som någonslags början. han hade en polare som såg ut som en mini-pavarotti och jag frågade lite odiskret om man var tvungen att vara fet för att vara operasångare. mycket smidigt. sen var det nån snubbe som var lite sugen på mig, men jag tyckte mest att han såg ut som en björn, väldigt mycket ansiktsbehåring. killen kan nog ha haft potential om det inte var för att han var så jävla kort, så nej, han fick en puss men där drar jag gränsen. sen hamnade jag bredvid en kille som definitivt hade potential. dock handlade vårt samtalsämne om döda föräldrar, vilket kanske inte är det bästa ur raggningssynpunkt. jag grät iaf inte, det måste ju ändå ses som ett plus. tyvärr skulle killen ut och röka men sa att han skulle komma tillbaka. men sen gick jag ifrån att vara självsäker och helt orädd till att inte våga prata med honom igen för att riskera att verka för intressad. what's up? varför blir jag så jävla schtizo och helt plötsligt ändra beteende? blir riktigt irriterad på mig själv , speciellt när jag insåg att han var på väg att gå och jag ändå fortsatte att spela svår. extremt tröttsamt tonårsbeteende. jag vill ju inte ha en kille som vill ha en tjej som är tyst och söt. jag vill ju ha en kille som älskar att jag är högljudd och inte kan hålla käften. varför då agera motsats? för att inte gå hem på tom mage och lite sorgen övertalade jag operasångaren-to-be att köpa falafel till mig, sen insåg jag att jag precis missat tåget hem. så för att hålla värmen i min rumpkorta (some say muskort, i don't like, i say rumpkort) bestämde jag mig för att gå till centralen. dagarna som kommer får ge svar på om det var smart att försöka hålla värmen eller om jag exponerade mig för kylan lite för mycket. fick svänga in på bk bara för att hålla värmen. hatar att äta på hamburgerkedjor men ibland har nöden ingen lag. satt i all min ensamhet och mumsade och värmde skinkorna. helt plötsligt ser jag lillebror. jag blev så glad. det blev han också även om han var tvungen att slå lite på mig. fick garantera för kassakillen att det inte var nån misshandlare utan bara brosan som blev lite uppspelt. han ville först följa med tillbaka till kbh men vi kom fram till att det var bättre om vi tar det en annan helg. lite roligt var dock på tåget, jag lyckades tjyvåka med min remsa och åkte alltså gratis tur och retur, jag är en fena på att vitlögna, alltid väldigt trovärdig. inget att vara stolt över men kan jag spara 120 dkk på resa så tackar jag inte nej. det lite roliga var att jag ballade ur i dubbelmoral när två hippa killar på 20 typ, försökte tjyvåka med någon dålig lögn. killarna började klaga högt när tågvärden gått och då kunde jag inte hålla mig utan skrek: "men va fan, håll käften. kan ni inte bara ta och köpa biljett som alla andra!?!?!". det kom från hon som själv tjuvade. hrm.