november 15, 2008

gör ont i hjärtat när jag tänker på det

det här med planlöshet och ensamhet. ibland får jag rysningar och blir jätteledsen när jag tänker på ett hypotetiskt scenario där alla bara fick rädda en person, sin närmsta, i en olycka eller dylikt, så skulle jag inte bli räddad. det är ingen som är min närmsta som inte har någon annan som är närmre.

4 kommentarer:

Read me. Watch me. Be me. sa...

Åh. Jag tänker ibland att om jag kilar vidare skulle det kunna dröja flera dagar innan jag blir hittad. Vad säger du om att vi struntar i så deppiga tankar för ett tag?

Kram

Kicki sa...

Åh, jag skulle rädda dig any time! Men du skulle få klistra ihop dig med M också, han måste liksom med. Men ni två tillsammans blir en enda skön blandning och du är helt klart värd att rädda, mitt hjärta!

Pöss

anna sa...

read me: verkligen, bort med dem. ny vecka nya tag. jobbintervju på tisdag, pepp!

kicki: baby, du är så himla söt. jag klistras mer än gärna ihop m. blir så glad när jag tänker på dig. puss!

Anonym sa...

Åh, ja, verkligen pepp!! Lycka till!